När någon frågar vad jag jobbar med får jag börja med att ta ett djupt andetag för att förbereda mig för föreläsningen jag kommer att haspla ur mig. Det finns liksom inget kort svar. Jag är helt oförmögen att hålla mig till en sak.
Jag vill göra lite av varje och ständigt lära mig nya saker. Och när något blir rutin så blir jag uttråkad och måste gå vidare för att behålla förståndet.
Efter grundskolan var jag trött på att sitta stilla och kände mig uttråkad bara vid tanken på att fortsätta till gymnasiet. Istället valde jag beklädnadslinjen på yrkesskolan i Jakobstad. Jag ville göra något praktiskt och jag ville lära mig att tillverka klädesplagg som jag själv ritat och planerat. Jag var ivrig och det var roligt. Men någonstans på vägen blev det mindre roligt och kanske halvvägs upplevde jag att jag hade lärt mig det jag önskat. Jag ville vidare.
Jag tog min examen med sammanbitna tänder och sökte mig sedan till något helt annat.
Medborgaraktivitet och ungdomsarbete på yrkeshögskolan Novia i Åbo. Ny ort, nya människor, nya studier.
Jag var ivrig som bara den, men samma sak hände igen. Jag blev mätt och uttråkad och uttröttad. Det var med gråt
och sammanbitna tänder jag till slut tog examen som samhällspedagog och fick ett vikariat på en tidigare praktikplats, som ungdomsarbetare på Folkhälsan. Det var ett bra jobb men jag kände mig fel. Det var tungt att ha sin sociala och pedagogiska förmåga som främsta verktyg i jobbet och jag tvivlade på att detta alls var rätt för mig.
Jag längtade igen efter att göra något med händerna, uttrycka min kreativitet. Min överlevnadsstategi blev att gå mycket på loppis och att blogga om loppisrundor, fina saker, pyssel och återanvändning. Det gav mig nya kontakter
och jag lärde känna min egen kreativitet bättre.
På grund av min sambos jobb flyttade vi till lilla Kristinestad där jag i 1,5 år prövade på flera olika jobb innan jag till slut startade en egen firma. Jag passade på att utnyttja flera av mina kunskaper och intressen. En syateljé som min fasta punkt och en hel del olika kreativa påhitt, föreläsningar och workshops som komplement. Men att driva företag ensam är inte min starka sida. Att hålla reda på saker och sitta ensam med tusen stora och pyttesmå beslut. Jag längtade efter sällskap. Så fick jag syn på en arbetsannons där de sökte en programledare till ett nytt barnprogram på Yle Fem. Självklart kastade jag in en ansökan och till min förvåning fick jag jobbet. Ett spännande jobb och fantastiskt att få jobba i team, på en lekfull redaktion.
Och där är jag just nu. Jag försöker jobba halvtid som programledare i Vasa och halvtid hålla igång den egna firman i Kristinestad. Så småningom ser det troligtvis annorlunda ut igen. Jag är snart 30 år. Och jag yrar omkring och byter jobb lika ofta som andra i min ålder har betald semester. Jag trodde länge att det handlade om att jag bara inte hittat rätt jobb för mig. Men jag börjar inse att det är en del av min personlighet, det är inget misslyckande. Jag är rastlös men det betyder samtidigt en stark strävan framåt. Jag besitter en stor kreativ förmåga som helt enkelt inte går med på att finna sig i ett fack eller i en invand rutin. Jag har ett stort behov av frihet och klarar mig samtidigt bra utan trygghet och rutiner.
Med det vill jag säga att vi alla är olika. Ett bra jobb för dig är kanske ett dåligt jobb för mig. Våga pröva på och våga avbryta något som inte fungerar. Ta reda på hurudan du är. Med vilka förutsättningar och i vilka situationer fungerar du bäst?
Hanna Enlund
programledare, företagare