I mitten av oktober hade vi på Luckan UngInfo nöjet att åka på studieresa till Stockholm. Stockholm bjöd på många inspirerande möten och strålande väder. Vi besökte fyra organisationer som arbetar med liknande frågor och teman som vi på UngInfo. Vi fick träffa sakkunniga från Forum För Levande Historia, BRIS, UMO och RFSU.
Forum för Levande Historia
Vi inledde vår studieresa med att besöka Forum för Levande Historia. Besöket var särskilt givande för oss som jobbar med skolbesök och att dra workshoppar till ungdomar om teman som tidvis kan vara rätt svåra och till och med känsliga.
Under vårt besök pågick en intressant utställning på FFLH om Sverige och förintelsen, som vi även fick en privatguidning till. FFLH jobbar flitigt med att sprida information till bland annat skolelever om historiska händelser och strömningar, och ser historien som ett verktyg för att pedagogiskt och kritiskt diskutera kulturen, individen och samhället.
Unginfo fick en givande presentation om hur FFLH jobbar när de utvecklar pedagogiskt material. En utgångspunkt var begreppet “tolerans”. Vem har makten att tolerera? Vem behöver tolereras? Hur stärker man andra människors vilja att tolerera?
Att använda historia som grund är inte en enkel metod. För det första ska historia i första hand vara korrekt – om man använder känsla som drivkraft blir bilden av faktiska händelser lätt onyanserad. Händelser, som väcker starka känslor hos oss, som till exempel just förintelsen, ska trots en eventuell känslomässig reaktion inom oss alltid i första hand presenteras icke-sentimentalt. På så sätt undviker vi att se på historiska händelser med nutidens glasögon och döma dem utifrån dagens premisser. Så kan vi också lättare undvika polarisering, och hitta det komplexa, det mänskliga, i det som vi upplever ha varit fel och orättvist i det förflutna.
En ytterligare aspekt att vara uppmärksam på är att fundera på vem det är som berättar om historien. Vems historia berättar vi om, och med vilka villkor? Att till exempel reproducera förnedring är ett vanligt misstag som vi människor gör. Hur ska vi tala om till exempel förintelsen utan att polarisera, utan att återskapa en förnedring, utan att offerförklara judarna som en homogen grupp? Är det ens möjligt att undvika det känslomässiga när vi diskuterar exempelvis koncentrationsläger? Och hur kan vi lättillgängligt men ändå korrekt och mångbottnat framställa antisemitismen?
Istället för att prata om rasism använder sig FFLH av termen rasismer. Begreppet är svårdefinierat i och med att det måste nyanseras; rasism mot samer i Norden är inte densamma samma som rasism mot slavar i USA:s södra stater på 1900-talet, till exempel. Rasism är alltid historiskt och går inte att förstå utan att förstå historien.
FFLH berättar om en tredelad begreppstrappa, där tankar, attityder och handlingar står i centrum. Idén är att tankar påverkar våra attityder, och att det är här vi eventuellt kan nå ungdomar. Tankar kan vi inte påverka, men attityder kan vi jobba med. Attityder, som sätter sig tidigt i livet, är svåra att utmana, men genom att bredda på vårt ordförråd och nyansera historien kan vi möjligtvis påverka attityder, som leder till handlingar och förr eller senare, medvetet eller omedvetet, blir synliga på såväl individuell som strukturell nivå.
Vi är hoppfulla och inspirerade när vi lämnar FFLH:s lokaler i Gamla stan. Vi uppmanas att ta de svåra samtalen, och påminns om att tystnad är en vanlig reaktion vid svåra ämnen, men att tystnad endast leder till större tystnad. Vinsterna med att använda historien för att undersöka våra attityder och handlingar idag bär med sig många vinster. Det kan helt enkelt vara lättare att prata om dagens händelser med historien i bagaget, och enklare att få syn på sig själv med hjälp av historien. Att lyfta det allmänmänskliga, att hitta det generella, de gemensamma dragen i våra handlingar, kan på många sätt vara tacksamt när vi förstår att det redan finns facit för mycket om vi bara blickar tillbaka.
UMO
Eftermiddagen fortsatte med studiebesök hos UMO, vars digitala material vi ofta använder oss av och hänvisar till i jobbet med unga. UMO upprätthåller webbplatsen UMO.se, som i första hand vänder sig till unga mellan 13 och 25 år. Tyngdpunkten ligger på att sprida kunskap om sex, hälsa och relationer. Materialet på hemsidan är genomtänkt, bearbetat och har dessutom en tilltalande design. Att få ta del av hur materialet utvecklas, och förstå den långa processen med flera bearbetningsskeden var verkligen upplysande, som fick oss att fundera över de egna processerna i materialutvecklingen.
Fråga UMO, som motsvarar vårt samarbete med Decibel kring Våga Fråga, är verkligen en storsatsning där varje enskild ung bemöts med respekt och allvar. På Fråga UMO är den unga fullständigt anonym. De får in en otrolig mängd frågor dagligen, därför har Fråga Umo också egna öppethållningstider. Frågorna publiceras inte till allmän påsyn, men på basen av frågorna som kommit in skrivs sedan aktuella artiklar eller omskrivs till frågor i Frågor och svar sektionen, eller tas upp som teman i UMO-podden.
Genom t.ex. UMO-panelen och Svara varandra och Egna berättelser görs unga delaktiga och är aktiva medskapare av UMO.se. Men trots att unga är delaktiga och ska få sina röster hörda, är innehållet ändå genomgånget och modererat så att inlägg inte kan komma att skada någon annan genom t.ex. misinformation eller uppmuntra till skadligt beteende.
På UMO har man skapat en webbplats till unga mellan 13-20 år som är nyanlända i Sverige. På Youmo kan unga se bilder och filmer och läsa på arabiska, dari, somaliska, lätt svenska, tigrinska och engelska och få information om hälsa, relationer och sex. Dessutom samlar webbsidan metodmaterial för professionella som möter målgruppen i sitt arbete.
Det var verkligen oerhört inspirerande att ta del av UMOs breda palett av digitalt ungdomsarbete. Vi på Unginfo fick mycket att fundera på, hur vi kunde utveckla våra tjänster för att möta det behov som finns bland finlandssvenska unga idag.
BRIS– Barnens rätt i samhället
Under vår andra dag i Stockholm besökte vi Bris. De jobbar med digitala stödtjänster precis som vi på Luckan Unginfo. Det var intressant att få ta del av arbetssätt och metoder för hur en så stor organisation som Bris jobbar, med exempelvis stora marknadsförings-team och finansierings-team. Vi fick ta del av information om hur de konkret jobbar i chatten och med vilka tematiker som unga vänder sig till deras stödtelefon och chatt.
Trots att de jobbar för en mycket större målgrupp än vi gör så kunde vi se många likheter i vilka tematiker som unga kommer med till Ärligt talat-chatten. Psykisk ohälsa var den tematiken som allra flest samtal handlade om hos Bris och samma gäller även hos oss. Trenden i att allt fler unga mår sämre gör också att antal besökare på bådas tjänster ökar hela tiden.
Det vi tar med oss från besöket hos Bris är att vi gör ett viktigt jobb och att det verkligen finns ett stort behov av anonyma stödtjänster. Vi är en betydligt mindre organisation än Bris och vi vänder oss till finlandssvenska unga som är en betydligt mindre målgrupp, men vi gör ett precis lika viktigt arbete för ungas välmående!
RFSU– Riksförbundet för sexuell upplysning
Vi avlustade studieresan med att besöka RFSU –Riksförbundet för sexuell upplysning. RFSU arbetar med opinionsbildning kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samt information och upplysning kring sexualitet och samlevnad.
Under studiebesöket låg fokus mestadels på skolbesök riktat till unga med tema sexuell hälsa och välmående. Vi fick höra om deras olika skolpaket och material gällande sexualupplysning och sexuell hälsa för unga och vi på UngInfo berättade om Fair Sex verkstäderna som vi erbjuder för högstadier och andra stadiet i Svenskfinland. I Fair Sex verkstäderna använder vi oss av vissa material som RFSU producerat på svenska, som t.ex videoklipp om samtycke. Det var roligt att se mycket likheter i våra upplägg, och vi fick även mycket nya idéer från de olika sätt de jobbar kring de här otroligt viktiga frågorna för en mycket större målgrupp i Sverige. RFSU har flera olika skolpaket med lite olika tematik kring sex och sexualietet. Vi fick bl.a ta del av en interaktiv övning de använder i ungdomsgrupperna, där deltagarna får para ihop bilder på olika kroppsdelar med varandra för att komma fram till hur olika könssjukdomar smittar och olika exempel på hur de jobbar för att främja en så avslappnad stämning som möjligt i gruppen för att skapa en trygg atmosfär som möjliggör diskussioner. Under besöket drog UngInfo en övning från Fair Sex som handlade om kommunikation, både verbal och icke-verbal sådan, då det kommer till att visa att man vill ha sex och att ta reda på om känslan är ömsesidig. Vi konstaterade igen en gång att det här är teman även vi vuxna skulle dra nytta av att diskutera mer om och blickade tillbaka på vår sexualundervisning under vår skoltid. Som tur har mycket saker gått framåt!
Vi diskuterade även överlag frågor kring sexualitet som de unga vi idag möter i arbetet funderar på. Sex och sexualitet är ämnen som även ofta kommer upp i UngInfos digitala stödtjänster.
Det var väldigt givande att få sitta ner och bolla tankar kring såväl lyckade metoder och utmaningar mans stöter på då man jobbar med frågor kring sex och sexualitet, och extra fint att få göra det med RFSU som har lång erfarenhet av den här sortens arbete.
Resan kunde förverkligas tack vare ett stipendium från Kulturfonden för Sverige och Finland. Stort tack för den här fina möjligheten till inspiration och nordiskt nätverkande.