Vi hör nästan varje dag mer om de statliga nedskärningarna och hur de påverkar samhället. Det talas om belopp som är så enorma att de är svåra att ta till sig. Vi ute på fältet gör vad vi kan för att påverka med insändare, inlägg på sociala medier, demonstrationer, uppvaktningar till politiker osv. Ändå känner sig många av oss skydds- och maktlösa. Hur drabbar allt det här oss och våra arbeten? Vilka blir konsekvenserna för ungdomsfältet och för samhället i sin helhet? Vilka tjänster kommer att finnas kvar och vilka stryker med – och hur motiveras det? Det finns en klar och ibland rentutav provocerande motsägelse i hur det talas om att satsa på barnen och de unga – deras välmående och framtid – då dagens krassa verklighet ser helt annorlunda ut för unga och många andra sårbara grupper. Statens finanser kan inte räddas om våra allt färre ungdomar mår allt sämre.
Den 29 maj samlades många svenskspråkiga organisationer på G18 i Helsingfors på ett stormöte för att gemensamt ta ställning för en framtid där vi kan fortsätta leva och verka. På finlandssvenskt håll kommer nedskärningarna att kännas och synas speciellt hårt, eftersom organisationerna oftast är små och har få anställda. Ifall en organisation blir utan anslag finns det allt som oftast ingen annan aktör som tar över, utan verksamheten helt enkelt försvinner ifall nedskärningarna blir verklighet. Inom det finlandssvenska finns det sällan konkurrens och överlappningar – alla vi som verkar där samlas för att nätverka och kommunicera aktivt med varandra. Vi är medvetna om “arbetsfördelningen” mellan våra olika parter och respekterar denna. Koordinering sker i nära samarbete.
Vi har även en lång tradition av att anhålla om medel från privata fonder och stiftelser. Det privata kapitalet bidrar redan i hög grad till att upprätthålla det svenskspråkiga organisations- och föreningsfältet och dess breda utbud av tjänster. Detta skiljer sig ofta från hur det finskspråkiga ungdomsarbetet är organiserat och finansierat. Inte alldeles rättvist, kan jag emellanåt tycka. Det offentliga bör upprätthålla motsvarande tjänster på båda språken på likvärdiga villkor.
Det är inget nytt under solen för den finlandssvenska tredje sektorn när det pekas på den privata finansieringen som baseras på en donationskultur att ersätta offentliga medel, vilket nu förs fram av justitieministeriet som en lösning för att ersätta bortfallet för medborgarorganisationerna. Så fungerar det ju redan idag! Att sälja tjänster är inte heller helt okomplicerat för föreningar, på grund av momsfrågan och allmännyttigheten. Fonder och stiftelser vill därtill ogärna stödja affärsverksamhet. Definitionsfrågan kan bli besvärlig.
Alltfler organisationer driver också aktiva insamlingskampanjer för att samla in medel från privatpersoner. Detta är ett krävande arbete för organisationer vid sidan av alla ansökningar och redovisningar som redan pressar på i vardagen, särskilt för de mindre finlandssvenska organisationerna som saknar resurser för professionell fundraising.
Finansministeriets förslag på budget för 2025, som publicerades den 9 augusti, innehåller en mer än 16-procentig nedskärning som kommer att gå ut över sådana ungdomsorganisationer som erhåller statliga bidrag (- vilket omedelbart drabbar våra unga i form av neddragna stödtjänster, fritidssysselsättningar m.m). För UKM handlar det under det kommande året om inbesparingar om 75 miljoner euro inom de statliga understöden. Av dessa besparingar ingår 15 miljoner euro redan i ministeriets budgetförslag. Beslut om återstående föreslagna besparingar fattas vid regeringens budgetförhandlingar nu i början av september.
Redan under de senaste åren har de statliga bidragen från UKM minskat årligen, något som har märkts i det vardagliga verksamhetsutbudet och i form av mindre personal. Hur det skall gå med kompetenscentren inom ungdomsområdet under den följande fyraårsperioden är även höljt i dunkel. Senaste period – 2020-2023 – erhöll sex stycken kluster inom olika tematiker stöd årligen för arbetet
Även STEA är en viktig finansiär för många organisationer som arbetar för att stärka välmåendet bland barn och unga. Nästa år kommer STEA:s understöd att ligga 80 miljoner euro lägre än i år (- för 2024, 383 miljoner euro). År 2026 minskar anslaget ytterligare, till 278 miljoner, och vidare 2027 till 252 miljoner euro – d.v.s. en tredjedel mindre än i år.
Trots alla dessa oroväckande nyheter så gäller det att inte kasta in handduken utan att kämpa på. Genom olika kreativa och innovativa lösningar ska vi klara av de kommande svåra åren medan vi hoppas på (och arbetar hårt för) en ljusning, för ett samhälle med nya prioriteringar. Vi har inte råd att svika våra unga!
Läs närmare om nedskärningarna på:
Valtion talousarvioesitykset (vm.fi)
Analyysi: Näin VM:n talousarvioesitys vaikuttaa nuorten hyvinvointiin Suomessa – Nuorisoala
Mitä leikataan ja keneltä? – STEA
Jessica Lerche, föreningen Luckan