BLOGG: Du, jag och planeten

Publicerat den Kategoriserat som Alla

Klimat, miljö och natur väcker många känslor, hos både unga och vuxna. Ändå är diskussionen om dem ganska snäv eller undanskymd. Hur ska vi våga tala om miljökänslor, trots att det kan kännas obekvämt?

Diskussionen om ungas klimatångest har ångat het i ett tiotal år nu. Vissa vuxna undrar vad den beror på, spekulerar om det är nyheterna, skolan eller sociala media som öser på för mycket negativ information. Eller om det möjligtvis bara är en fas, den här världssmärtan, som går om när ungarna växer upp. Samtidigt hettas det globala klimatet upp till oanade nivåer och de vuxna, som inser att ångest är en rationell reaktion, undrar hur de skall kunna stöda, när de själva känner sig så osäkra. Och vad säger ungdomarna?

Då man frågat unga om deras miljökänslor har det visat sig att en stor del känner obehagliga eller tunga känslor i förhållande till speciellt klimatkrisen. Av finländska unga kände sig 58 % bekymrade, 54 % sorgsna, hjälplösa och rädda och 31 % svarade att deras klimatkänslor har en negativ inverkan på deras funktionsförmåga. Dessutom känner 76 % sorg över att naturens mångfald försvagas och arter utrotas. Våra unga lever ändå i en förhållandevis trygg del av världen, så nivåerna av extrem oro för klimatet (18 %) är lägre än hos unga i t.ex. Indien (35 %). Denna trygghet syns även i att finlandssvenska unga är mer oroliga för djur och natur, framtida generationer och för människor i fattiga länder, än för sin egen del. Bland ungdomarna finns det också sådana som förnekar klimatförändringarna och inte oroar sig alls. Känslor och attityder har ändå visat sig kunna svänga häftigt på bara ett år, så om ditt barn är lugnt nu, kan det vara bra att börja tala innan det krisar.

Hur ska vi då tala om det här – konstruktivt? För det första behöver vi vuxna bekanta oss med våra egna känslor. Miljökänslor är ett paraplybegrepp för alla slags känslor relaterade till klimat, miljö och natur. Det är snösorg, när du undrar om barnbarnen kan bygga snögubbar i framtiden. Det är soprumsvrede, när du ser att någon (igen) satt plastpåsar i biorosken. Det är vårglädje, när första blåsipporna hittat upp ur jorden. Alla de känslor som lätt blir ett virrvarr av ”borde”, ”dumma dom”, ”ingen skillnad”, som en obestämd klump i bröstet lika inbjudande som algsoppa i sommarplurret. Om vi inte vågar se på de känslor vi har inom oss själva och bemöta dem med mod, medkänsla och förståelse, har vi svårt att bemöta andras känslor på ett uppbyggande sätt. Så ta dig tid att stanna upp inför dina egna känslor, namnge dem och bemöt dem med nyfikenhet. Det som först verkar vara en otäck sörja, visar sig oftast vara mindre farligt när vi får ord på det som känns obehagligt och kopplingar till något konkret i livet.

För det andra behöver vi lyssna och ge plats. Alla känslor, även de obehagliga, har ett viktigt budskap. Om vi hastar oss förbi dem, till tröst, lösningar, hopp eller trevligare samtalsämnen, finns det risk att vi missar en värdefull insikt. Unga känner av om vi blir obekväma och då är det extra betydelsefullt att visa att vi klarar av att hantera även svåra ämnen, att bära obehaget. Vi kan till exempel säga: ”Jag förstår att du känner sådär. Klimatkrisen berör alla människor, också mig. Jag vet inte exakt hur vi löser de här stora problemen, men jag funderar gärna på dem tillsammans med dig.” Därefter gäller det att lyssna aktivt, bekräfta och ställa följdfrågor. Samtalet behöver inte leda till något annat än att ni haft en stund där ni varit närvarande med känslorna tillsammans. Om ni under samtalet kommer fram till något konkret ni kan göra eller ändra på, kan det stöda känslan av meningsfullhet och hopp, men det är inte nödvändigt. Att tala om våra miljökänslor är en betydelsefull miljögärning i sig.

De här två stegen – miljökänslor och konstruktiva samtal – är fokuset i pilotprojektet Du, jag och planeten. I projektets workshops ges föräldrar och tonåringar verktyg att hantera miljökänslor och föra konstruktiva klimatsamtal. Målet är att deltagarna skall ha lättare att tala om miljö- och klimatfrågor, ökad förståelse för olika reaktioner som de kan väcka, samt minskade konflikter mellan generationerna. Projektet är ett samarbete mellan Stationens barn rf och Känsla rf och samverkar även med UngInfo. Vi hjälper familjer att våga känna och tala miljömedvetet – tillsammans. 

Gabriela Langinauer och Minerva Peijari

Langinauer är utbildare vid Stationens Barn rf, som är en organisation med syfte att utöka vuxen närvaro i de ungas vardag, samt förebygga marginalisering och psykisk ohälsa. Peijari är sakkunnig vid Känsla rf, en organisation specialiserad på miljökänslor och hantering av dessa. Projektet Du, jag och planeten finansieras av Svenska kulturfonden och Svenska folkskolans vänner. 

Skip to content