“Du e en sån som lyssnar och hjälper när man har det svårt”

Så svarade en lågstadieelev när jag förra hösten var i en klass och presenterade mig och frågade vad eleverna tror att mitt arbete egentligen går ut på. Svaret stämmer faktiskt ganska bra. Jag jobbar alltså som skolkurator i en finsk grundskola i Helsingfors. Nu ska jag berätta om min väg till ett jobb som jag tidigare bara hade drömt om.

Redan under högstadietiden drömde jag om att i framtiden jobba med ett människonära jobb. Därför valde jag att efter gymnasiet söka in till Soc&Kom för att studera till socialarbetare. Jag kom in och påbörjade studierna hösten 2009. Studierna på Soc&Kom var ganska självständiga, gav en bred kunskap inom det sociala området och mycket möjligheter med tanke på framtida arbete. Det passade mig eftersom jag visste att jag ville jobba med ett människonära jobb men ändå inte hade riktigt klarhet i hurdan sorts arbete det skulle vara. Under studietiden talade man mycket om socialt arbete inom barnskyddet, missbrukar- och mentalvården. Jag minns att jag blev förvånad då jag hörde att man som färdig socialarbetare kan arbeta som en skolkurator. Jag kom ihåg skolkuratorn från lågstadie- och högstadietiden och arbetet intresserade mig väldigt mycket. Jag fick ändå en bild av att det är svårt att få ett arbete som en skolkurator då det var något som det sällan talades om eller lyftes fram under studietiden.

Åren gick, jag blev färdig och började söka jobb. Jag skickade en hel del arbetsansökningar men valde att också själv ta kontakt med arbetsplatser som intresserade mig vilket jag nu i efterhand är väldigt glad över. Eftersom jag var särskilt intresserad av skolkuratorns arbete kontaktade jag Helsingfors stads utbildningsverk. Jag var ändå skeptisk till att det skulle finnas ett ledigt arbete eller att jag isåfall skulle få det. Fel hade jag. Det visade sig att det fanns en ledig plats. Jag blev kallad på arbetsintervju, fick jobbet och ett par veckor senare började jag jobba i en finsk grundskola i Helsingfors.

Vad gör egentligen en skolkurator? Det finns det inget kort svar på. Skolkuratorns jobb är varierande och utgår ifrån elevens och också skolans behov. Mitt arbete går till en stor del ut på att lyssna. Jag lyssnar på eleverna och försöker stöda dem i sina livssituationer. Orsaker till att man söker sig till en skolkurator kan i princip vara vad som helst. Orsakerna varierar också beroende på om det är en lågstadie- eller högstadieelev som vill träffa mig. De vanligaste orsakerna som jag har stött på är ändå nedstämdhet, gräl med kompisar eller pojk-/flickvännen, mobbning, känsla av ensamhet eller utmaningar hemma. Lärare eller föräldrar kan också kontakta skolkuratorn ifall det finns en oro för eleven/barnet. En skolkurator arbetar också med grupper av elever, så som kompisgrupper eller med en hel klass. Jag börjar mina dagar ungefär klockan 8 och slutar 16 tiden. Varje dag har jag både färdigt inbokade träffar med eleverna men en stor del av dagen går också till att spontant träffa elever. Eleverna kan komma och träffa mig under lektionerna, rasterna eller efter skolan. På loven är skolkuratorn inte ledig så som lärarna är. Loven går ofta ut på att göra saker som blivit ogjorda, planera sitt arbete och så kan man också delta i olika kurser eller utbildningar.

Jag trivs jättebra med mitt jobb som skolkurator. Arbetet är ganska flexibelt, varierande och väldigt givande. I skolvärden händer det mycket hela tiden och man måste vara färdig att anpassa sig till det. Dagarna är aldrig likadana men det trivs jag med. Jag upplever skolkuratorns jobb som ett positivt och tacksamt arbete. Jag njuter av mitt arbete eftersom jag dagligen får träffa mycket elever och lärare. Kontakten med eleverna är det som ger mig mest. Jag skulle inte njuta av ett arbete där största delen av dagen går åt till pappersarbete.

Enligt mig är det viktigaste då man funderar på vad man ska studera och vad man kunde jobba med i framtiden att lyssna på sig själv och inte stressa allt för mycket. Man kommer nog att hitta sin plats. Fast jag redan för många år sedan visste att jag ville jobba med ett människonära arbete har jag ändå oroat mig och stressat en hel del över både studieval och framtida jobb, helt i onödan. Allt kommer att ordna sig, på ett eller annat sätt. Jag rekommenderar ändå att vara aktiv och välja andra vägar då man söker jobb. Tänk om jag inte skulle ha tagit kontakt med utbildningsverket, då hade jag antagligen inte suttit här idag i en finsk grundskola och jobbat som en skolkurator. Lita på dig själv, våga ta risker och ta inte livet så allvarligt!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *