Målmedvetet mot miljöhot

Jag växte upp i en familj där livliga diskussioner kring miljöproblem, kärnkraft och krigspolitik var vardagsmat, och där det var vanligt att till exempel delta i demonstrationer. Med en samhällsengagerad mamma och många internationella gäster som kom och gick var det näst intill omöjligt att inte lära sig om, och tvingas ta ställning till, alla världens problem.

Jag visste rätt tidigt att jag skulle komma att jobba med något djur- eller naturrelaterat tema. Som 7-åring drömde jag om att bli valforskare eller veterinär och älskade djur i alla former (min pälsdjursallergi till trots). Jag har alltid varit envist målmedveten, på gott och ont, och då jag började gymnasiet var jag redan fullt inriktad på att i framtiden studera biologi.

Våren 2001 sökte jag in till Helsingfors universitet, men blev till min stora besvikelse inte antagen. Efter en kort identitetskris (Var jag inte bra nog? Borde jag ändra min plan?) tog jag skeden i vacker hand och fick nöja mig med att i ett års tid läsa zoologi vid öppna universitetet. Kurserna var desamma som vid “riktiga” uni, och jag fick bevis för att jag faktiskt skulle klara mig riktigt bra. Mina riktiga studier påbörjade jag ett år senare än tänkt.

Under studietiden utnyttjade jag somrarna till att få värdefull arbetserfarenhet som forskningsassistent inom min egen bransch, och vintrarna till att vikariera i olika skolor och få erfarenhet från andra branscher såsom läkemedelsindustrin. Som huvudämne valde jag hydrobiologi, som biämnen miljöbiologi, fysiologi och ekologisk-morfologisk zoologi. År 2003 fick jag via universitetets postningslista veta att WWF (Världsnaturfonden) hade grundat en frivillig oljebekämpningskår. Beslutet att gå med i denna frivilligverksamhet skulle visa sig spela en avgörande roll för min framtida sysselsättning.

Jag blev färdig filosofie magister efter sex års studier. Efter att ha firat min magistersexamen var det dags att ta steget ut på den minsta sagt osäkra arbetsmarknaden. Det visade sig inte vara alltför lätt. Min sambo och jag tog vårt pick och pack och flyttade till Irland, där jag under en sommar fick arbeta med fotoidentifiering av flasknosdelfiner och realisera min lilla dröm om havsdäggdjur.

Jag satt vid min dator på Shannon Dolphin and Wildlife Centre då jag fick ett mejl om att WWF söker en koordinator för den frivilliga oljebekämpningskåren. Efter att ha skickat min ansökan och efter en något nervös arbetsintervju via Skype fick jag beskedet som ledde till att jag fortfarande, nästan sex år senare, arbetar vid WWF. Nuförtiden jobbar jag som havsexpert och med ett mycket bredare arbetsfält än bara oljebekämpning. Titeln till trots sitter jag allra mest vid datorn och inte på ett forskningsfartyg ute på Atlanten. Teman jag arbetar med är förutom oljeutsläpp marina skyddsområden, havsplanering, och utsläpp från sjöfart (såsom avloppsvatten, och barlastvatten). Arbetet är mycket varierande. Ena dagen kan jag sitta jag som observatör på ett av Helsingforskommissionens möten, den andra lär jag frivillia oljebekämpare tvätta oljenedsmetade fåglar, och den tredje förbereder jag ett remissutlåtande över ett eller annat lagförslaglag.

Mitt mål har aldrig varit att “göra karriär” eller få möjligast hög lön, utan snarare att få ett jobb som leder till något gott och som är betydelsefullt för mig själv. Skall man orka jobba i närmare 40 år så lönar det sig att göra någonting man tycker om. Fastän det ofta blir stressigt och det ofta känns att arbetet för en bättre miljö går alldeles för långsamt, är det ändå fantastiskt att ha ett jobb med betydelse både för mig själv och för vår planet!

 

Vanessa Ryan

Havsexpert

WWF

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *