Gräns- och sjöbevakningsskolan

För mig har det varit klart ganska länge. Jag har alltid vetat att jag vill jobba med något fysiskt arbete och med människor. Kontorsarbete har aldrig varit min grej. I högstadiet hade jag flera olika alternativ; allt från sjöbevakare, akutvårdare till barnträdgårdslärare, men jag var ändå inte riktigt säker på vad jag faktiskt ville, så det lättaste var att börja i gymnasiet. Då kunde man ännu bo hemma och så fick man tre år tid till att fundera på vad jag verkligen ville.

Första året i gymnasiet blev känslan av att bli sjöbevakare bara starkare och starkare. Jag sökte aktivt information på nätet om utbildningen. Själv har jag aldrig fått någon som helst information om gräns- och sjöbevakningsutbildningen, och inte heller om värnplikten för kvinnor. Det gäller helt enkelt att söka upp information själv om det man är intresserad av. Jag satsade på att försöka få extra poäng till inträdesprovet. Till exempel är språkkunskaper en stor fördel, så jag valde att studera ryska under min gymnasietid. Det finns dessutom frivilliga sjöräddare lite överallt i landet och även på Kimitoön. Om man är intresserad av att prova på eller vill vara med och ta del av en sjöbevakares vardag, så lönar det sig absolut att gå med i närmaste frivilliga sjöräddning för att få lite erfarenhet. Jag märkte i alla fall väldigt snabbt att det var min grej och har varit aktiv där sedan jag var 16 år. Jag har dessutom fått mycket pluspoäng vid inträdesprovet till Gräns- och sjöbevakningsskolan, för att jag har varit aktiv i frivilliga sjöräddningen så länge.

För att kunna söka till Gräns- och sjöbevakningsskolan måste du ha fullgjort värnplikten eller hålla på att fullgöra den. Sista året i gymnasiet skickade jag in min ansökan till frivillig militärtjänstgöring för kvinnor, och var på det kvinnliga uppbådet på våren före studentskrivningarna. Jag fick plats på Nylands brigad där jag hörde till båtförarlinjen. Tack vare att jag gick den utbildningen, hade jag stor chans att komma till sjöbevakningen istället för gränsbevakningen – exakt dit jag ville.

Jag sökte för första gången in till Gräns- och sjöbevakningsskolan under våren i armén. Jag blev antagen till inträdesprovet och tränade en hel del inför det. Det enda man kan träna var i princip den fysiska delen, det vill säga coopertest, där man som kvinna måste springa över 2200 meter. De andra fysiska testerna är simning eller muskeltest (det kan ändra från år till år). Själv hade jag simtest som gick ut på att simma 200 meter på högst 6 minuter. Den andra delen av inträdesprovet är psykiska tester, intervjuer, gruppdiskussion och inlärningstester – vilket du inte på det sättet kan förbereda dig för. Det viktigaste är att du är motiverad. Du får mycket poäng av bara motivationen.

När man söker till skolan fyller man i en blankett om vilket område man vill jobba inom. Det finns två sjöbevakningsområden och fyra gränsbevakningsområden. Första gången jag sökte kom jag in till Kaakkois-Suomi, alltså vid östgränsen nära Imatra. Jag ville inte dit för att det är rätt svårt att byta till sjöbevakningsområde därifrån, så jag tackade nej och sökte på nytt följande år. Då gick inträdesprovet mycket bättre och jag kom in exakt dit jag ville. Eftersom jag hade jobbat i Åbo och talat finska hela dagarna, så hade min finska förbättrats mycket. Hela inträdesprovet går på finska med undantag från proven som man får skriva på svenska. Skolan är även på finska vilket man bör var förberedd på.

I december när skolan slutar blir jag placerad i Västra Finland men har ännu ingen aning var på väskusten det blir. Västra Finlands sjöbevakning är allt från Hitis (vid Kimitoön) upp till Torneå i Lappland, så rätt stor skillnad vart man hamnar.

Det som är väldigt bra med den här utbildningen är att de endast tar in så många studerande till utbildningen, som de har jobb till. Dessutom vet du att du kommer att ha jobb ända fram till pensionen. Det finns väldigt många olika områden att jobba inom, så du behöver inte vara rädd för att du gör samma sak hela livet ut. Om du inte vill vara på fältet mera, så har du alltid möjlighet att söka till andra administrativa tjänster. Jag kan varmt rekommendera utbildningen.

 

Manda Lindroos

 

Här finns det information om den frivilliga militärtjänstgöringen: http://www.puolustusvoimat.fi/se/, se fliken ”Beväring” och sedan ”Frivillig militärtjänstgöring för kvinnor”, och här information om Gräns- och sjöbevakningsskolan: http://www.raja.fi/rmvk.

2 reaktioner på ”Gräns- och sjöbevakningsskolan”

  1. Hej på dig Emil!

    Utbildningen till sjöbevakare är helt och hållet på finska, så jo. Det behövs nog finskakunskaper om du vill utbilda dig till sjöbevakare.
    Kanske du kan studera några finskakurser för att sedan söka in till utbildningen?
    Vi önskar dig all lycka till!

    Mvh,
    Ungdomsakademin

  2. Måste man kunna bra finska för att bli sjöbevakare? Jag är från åland och kan nt mycket finska alls men vill bli sjöbevakare? Så undrar im man måste kunna det? Millin är nog inga problem bara den hålls på svenska

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *