Don’t Think Twice, It’s All Right

Motto i livet: Allt fixar sig

Det är ungefär en månad till “thanksgiving” i USA, och fast jag egentligen inte är religiös eller normalt firar denna högtid, så får den mig ändå alltid att tänka på allt jag är tacksam för här i livet. För det är så mycket. Först och främst för att jag har en så stor och underbar familj som alltid har stöttat mig. Utan dem som livlina så skulle jag inte ha gjort hälften av allt jag gjort de senaste 10 åren. Jag är också innerligt tacksam för alla underbara människor jag har träffat och alla upplevelser jag fått vara med om. Jag skulle inte ha gjort någonting annorlunda. Jag anser att det inte är värt att ångra saker. De beslut man tog vid en viss tidpunkt var de rätta besluten då, och vi har bara ett liv så man kan liksom inte ”köra en provtur” och sedan bestämma sig. Nej, det är ingen vits att älta saker och ting, bara att se framåt och ta saker och ting som de kommer, om och när de kommer.

Nå varför skriver jag om det här? Därför att det finns så mycket stress runtomkring oss hela tiden. Unga människor måste fatta beslut om sin framtid alltför tidigt. Redan som väldigt ung ska man helst veta vad man ska göra resten av sitt liv och hålla fast vid det. Allt ska effektiveras, utbildningarna skall förkortas och man ska specialisera sig på ett eller två ämnen och helst bli expert på dem. Sedan hitta ett (fast) jobb inom det man studerat, köpa hus, skaffa familj och jobba tills man blir pensionerad. Inget fel med det, om det är det man vill. Många av mina vänner har följt den här linjen och är lyckliga med det, och jag är lycklig för dem. Problemet är att det är så många unga människor som inte har någon aning om vad de vill bli, vilket yrke de ska välja etc. Personligen tycker jag att man vid en så ung ålder inte skall behöva fatta sådana beslut. För det första för att man ännu inte har en insikt i vad alla yrken innebär, men också för att man ännu inte har hunnit få upp intresset för det. Om någon skulle ha erbjudit mig att bli guldsmed då jag gick i nian och sökte in till skolor, skulle jag nog tyckt att det var ett yrke för gamla gubbar som sitter i guldsmedsbutiker och säljer konfirmationskors och dopskedar. Inte så kul kan jag tycka.

Så hur kom det sig att jag blev guldsmed? Det är egentligen en ganska lång historia som inte ryms med denna gång, så jag ska försöka resumera den här. Efter att ha gått gymnasiet, flyttade jag till Spanien där jag har bott i nästan 8 år. Jag har jobbat på hotell som ”children´s entertainer”, som allmän PR person på en skola för kurser i spanska, som städare, som receptionist, och som servitris, bland annat. 2008 startade jag och min föredetta pojkvän ett företag (i Spanien) i marknadsföring online. Företaget växte snabbt och på ett par år hade vi gått från 2 personer som arbetade hemifrån till kontor och 15 anställda i tre kontinenter. Efter att ha arbetat i företaget i 4 år och en tur till Lima för att där starta upp det tredje kontoret, tyckte jag att det var nog. Jag kände mig för ung för att ha så mycket ansvar. Jag gjorde just inget annat än arbetade och kände att livet hade mycker mer att erbjuda än ett kontor och en datorskärm. Under en semester på ön Menorca i Spanien kom jag i kontakt med artesaner som sålde sina handgjorda silversmycken på marknader och tänkte ”vad häftigt det skulle vara att själv kunna göra något sånt här, arbeta med mina händer och producera något själv”. Jag hade just kommit tillbaka till Europa från Peru, hade ingen plan, inget jobb och ingen stadigvarande adress, men däremot hade jag all frihet i världen att göra vad jag ville. Så jag funderade var man skulle kunna studera guldsmide och efter lite googlande hittade jag fram till yrkesinstitutet Axxell i Ekenäs. Jag ringde skolan, fick veta att de skulle ha ett intagningsprov två dagar senare och for dit. Provet gick ut på fingerfärdighet och känsla för tredimensionalitet, och även om jag var ganska rostig på den sidan så lyckades jag komma in. Och så flyttade jag och min spanska pojkvän till Finland.

Guldsmide var nog inte det enklaste för mig och jag fick kämpa hårt i början för att hänga med. Jag kom från kontorslandskap, budgetförslag och excelfiler direkt till en verkstad. Jag visste knappt hur man höll i en tång eller hur man sågade, men ”trägen vinner” som min pappa brukar säga, så jag stannade kvar i verkstan efter skolan och övade. Och blev bättre. För er som inte riktigt vet vad en guldsmed gör, så kan jag berätta att det är smycken av metaller, vanligtvis ädelmetaller så som silver, guld och platina. Jag jobbar för det mesta med silver eftersom det är den mest ekonomiska ädelmetallen. Varför heter det då inte silversmide om man jobbar med silver? Kan du nu undra. Det är så att en guldsmed gör mindre föremål i metall (smycken) medan en silversmed gör större föremål i metall, så som t.ex. fat, bestick, bruksföremål, skulpturer etc.

Vardagen hos en guldsmed är för det mesta verkstadsarbete. Mycket sågande, filande, filsande (med sandpapper), polerande, lödningar (när man fogar samman olika metalldelar med hjälp av värme), men också formgivning, planering av nya kollektioner, beställningsarbeten, reparering av gamla smycken etc. Var kan man jobba som guldsmed då? Nå, det är lite mer komplicerat. Om man är duktig kanske man kan få jobb hos stora smyckesfirmor som Kalevala eller Lapponia, men om man vill bli guldsmed så får man nog nästan räkna med att bli egenföretagare. Så det krävs att man har en stor självdisciplin, framåtanda och lite fananamma i sig 🙂 Och om en trygg ekonomi är något av stort värde så ska man nog tänka sig för, guldsmide är ingen guldgruva, hur dumt det än låter. Nå vad är det då man får ut av yrket? Tja, i mitt fall så har det hittills varit en stor personlig frihet, en underbar fiilis då man inser att man faktiskt kan skapa något själv, med sina egna händer, och ett mycket mer avslappnat liv. Plus att man kan jobba nästan var som helst, så länge man har en bra distributionskanal. Tack vare Internet så går det mesta att göra på distans.

Jag blev färdig guldsmed från Axxell förra våren ocb jobbar just nu som lärling hos en guldsmed i Bilbao, Spanien. Jag ansökte om ett såkallat ”lärlingsstipendie” från Svenska Kulturfonden, och fick det, så fram till maj 2016 skall jag vara lärling hos guldsmeden Daniel Borde i Bilbao.

Om jag fick ge andra unga människor ett råd idag skulle det vara: Oroa dig inte för framtiden, den blir nästan aldrig som man har tänkt ändå. Lev i nuet och gör det ditt hjärta känner för. Res omkring, se världen, möt människor från andra kulturer, var nyfiken och framförallt, tro på dig själv. Då kommer resten att ordna sig 🙂

Här kommer några länkar om ni är intresserade av att studera till guldsmed.

Axxells guldsmedsutbildning http://www.axxell.fi/artesan-guldsmide

Jag kan varmt rekommendera Axxells guldsmideslinje i Ekenäs. Verkstaden är välutrustad och lärarna är mycket duktiga och proffesionella. Skolan brukar ha öppna dörrar ett par gånger per år, så passa på att besöka verkstaden då och fråga om allt som du undrar över.

Svenska Kulturfonden lärlingsstipendie http://www.kulturfonden.fi/sv/ansokningar/larlingsstipendier/

 

Min hemsida där jag bloggar om min vardag i verkstan och min portfolie med smycken jag formgett och producerat http://artessano.com/

 

Ida-Kajsa Johansson

Guldsmed

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *