Om Skaparen så vill…

Jag sitter i ett arbetsrum. Jag har två arbetskompisar med mig och vi dubbelkollar ännu att alla vet sitt uppdrag. Sedan klär jag på mig mina arbetskläder och vi förbereder oss. Klockan slår jämt. Jag andas ut. Nu kör vi! Vi öppnar dörren och stiger in i ett annat rum. Människor tittar på oss. Vi nickar åt dem och de nickar tillbaka. Alla är finklädda. En vit kista väntar på mig framför ett altare och min arbetskamrat stiger upp på läktaren för att börja spela orgel. Jordfästningen börjar och jag inleder: ”I Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn”.

Jag är präst, snarare en ungdomspräst, eller pastor hur ni vill säga det. Mitt jobb är inte bara begravningar och sorg utan en bred skala av allt möjligt i människornas liv. Jag är relativt ny, men småningom börjar man komma in i detta yrke och bli bekant med orten och församlingen.
Bilen känns ibland som mitt andra arbetsrum. I mindre församlingar blir det inte lika mycket körning, men jag är van vid det. Ett gammalt ordspråk säger att prästen och är osynlig sex dagar i veckan och ofattbar en dag i veckan. En annan myt är att vi alltid har bråttom. Veckosluten brukar innehålla många evenemang runtom församlingen men jag har upplevt att jag nog alltid har tid stanna och prata åtminstone en stund. Sedan märker man att nu måste jag åka för att hinna till nästa ställe. Kanske det förorsakar myten, många har mycket de vill berätta för präster.

 

Prästjobbet är mycket annat än att hålla gudstjänster och förrättningar. Det är för det första en full vecka av människomöten. Jag håller andakter vid olika samlingar, ungdomskvällar och möter anhöriga. Att skriva x-antal tal och att sitta i arbetsmöten tar också sin tid. Än så länge har inga arbetsdagar varit likadana. Men hur har jag hamnat här?

 

Det som är utmärkande för prästyrket är att vi inte har någon arbetstid. Vi har två lediga dagar per vecka men annars är man i princip hela tiden på jobb. I verkligheten strävar vi efter att jobba cirka 40 timmar per vecka. Ibland jobbar man mera och ibland jobbar man mindre. Jag har lyckats ganska bra att hålla mig till 40h men alla klarar inte av det. Det skulle finnas så mycket att göra, men någonstans måste man dra gränser. Annars orkar man inte. Jag får bestämma ganska fritt när och var gör jag mitt jobb, men människomöten eller gudstjänster osv. kan man inte göra på distans. Det är vanligt att det finns en eller två längre dagar under veckan och sedan jobbar man bara några timmar en annan dag för att jämna ut arbetsbördan. Systemet passar mig.

 

Vad ska man då studera för att bli präst? Enkel sagt, en magisterexamen i teologi. Jag valde att studera teologi vid Åbo Akademi för att jag hade ingen aning om vad jag ville bli när jag ”blir stor”. Allmänbildande teologi gav mig mera tanketid och planen var att hitta på vad jag ville studera på riktigt. Jag hade alltså inte planerat att bli präst. Teologiestuderanden möter hela tiden frågor som till exempel: ”Har ni Bibeln som tentläsning?”, ”Alltså kommer du att bli präst?” eller ”Vad? Festar du?!” I början av studietiden kanske jag även var tvungen att bevisa till alla att nej, jag är inte präst eller något sådant. Det var efter det tredje studieåret, då jag jobbade som sommarteolog i Åbo, som jag märkte att ett jobb inom församlingen faktiskt är ganska givande. Tanken att bli präst växte småningom i mig och först under fjärde-femte studieåret bestämde jag mig för att sträva efter att bli präst.

Tyvärr måste jag medge att teori och praktik är två olika saker. De som prästvigas får en kort så kallad ordinationsutbildning av kyrkan, vilket ger vissa färdigheter att jobba som präst, men faktumet är att man lär sig att vara präst genom att vara präst – genom att jobba.

Jag har varit lite överraskad över att identitetsbytet från en studerande till präst inte har gått så lätt som jag trodde. Det har varit mycket – verkligen mycket – att lära och jag har flyttat till en ny stad, bort från alla vänner och familj, vilket kanske har ökat stressfaktorn litet. Men jag har trivts väldigt bra! Jag anser att jobbet som jag gör är betydelsefullt och viktigt. Jag tycker om att jobba med människor och skulle inte orka sitta i ett kontor mellan kl. 8–16. Kanske har jag alltid varit en idealist och församlingen är en bra plats för mig att förverkliga mig själv, om Skaparen så vill.

 

Ville Väänänen

Präst

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *