Gör det du gillar och gilla det du gör!

”Vad ska du bli när du blir stor då?”. Den eviga frågan som äldre människor ställer barn och unga är ofta inte särskilt lätt att svara på. Visst har jag själv gett många olika svar på den frågan, men det jag varje gång har velat svara är ”jag ska bli idrottare”. Idag kan jag nästan säga att jag lyckats.

Men idrottare är väl inget jobb, kanske de vuxna säger som nästa kommentar. Nåja, det beror ju på hur man ser på saken. Varför är det förresten alltid ett yrke som man förväntas hitta på som svar på frågan ovan? Varför kan man inte säga att jag vill bli lycklig, gift och omhändertagande till exempel, om det nu är det som man drömmer om? Enligt mig är sådana typer av svar minst lika bra som vilket annat som helst. För oberoende vilket yrke du väljer, kommer det alltid att finnas mycket annat i ditt liv som definierar just dig. Gör det du vill göra och det du tycker om, så ska du se att det andra ordnar sig det också.

Det som definierar mig är idrotten och skogen. Båda två har följt mig så länge jag minns. Ända sedan min pappa tog med mig på de första orienteringsträningarna har jag vetat att om det är något som definierar just mig så är det detta. I skogen finner jag ro, tröst och glädje. Samtidigt är jag en tävlingsmänniska som njuter av att pressa mig till det yttersta. I grund och botten är det dessa grundpelare som min motivation att satsa på orienteringen står på, även om min relation till idrotten ser lite annorlunda ut nu än då jag fann mina första kontroller i skogen.

Jag kommer från Nykarleby i Österbotten. Som barn och ungdom var jag absolut ingen stjärna på idrottstävlingarna, men jag tyckte om att träna och att vara ute. Så småningom blev det dock allt viktigare för mig att också få en bra placering på tävlingarna och då började jag träna mera. Jag gick i idrottsgymnasiet i Vörå och tränade efter bästa förmåga. Men ändå ville det sig inte riktigt. Den sista skärpan saknades och jag blev ingen juniorstjärna. Ändå ser jag dessa år som mycket viktiga. För trots att de verkliga framgångarna uteblev, behöll jag mitt stora intresse för sporten och gav inte upp.

En karriär som orienterare ger inget klirr i kassan oberoende hur bra man blir, så när jag gått i gymnasiet var det ingen tvekan om att jag skulle studera vidare. Frågan var bara var. Jag valde modersmålslärarlinjen vid Åbo Akademi, eftersom jag alltid varit intresserad både av läraryrket och av språk. Och där är jag än idag. Helt säker på att man gjort rätt val kan man aldrig vara, men jag har heller aldrig ångrat mitt val. Dessutom är det aldrig för sent att ångra sig och försöka med något nytt.

Efter ett par år i Åbo började även orienteringsresultaten förbättras avsevärt. År 2012 kom jag som ung och otippad med i det finska landslaget till VM i Schweiz, där jag sprang in på en 14:e plats på långdistansen. Senare vann jag FM-guld på långdistansen och framtiden såg ljus ut. Jag förväntades vara det stora hemmahoppet på VM 2013, som skulle löpas på hemmaplan i Vuokatti. Min ekonomiska situation förbättrades såpass att jag kunde dra ner på studietakten och satsa ordentligt på idrotten. Livet lekte och framtiden såg ljus ut.

Men det blev inget VM 2013 i Vuokatti, Finland. Och inte heller något VM 2014 i Lavarone, Italien. Efter att båda åren haft en mycket lyckad träningsvinter bakom mig, blev jag båda åren skadad innan VM-granskningarna och kom inte med i laget. När jag visste att jag hade potentialen till topplaceringar, kändes det enormt surt att inte ens få chansen att försöka, därtill två år i rad. Det får en att tvivla på det man håller på med. Är det värt att välja bort studier, socialt liv och andra intressen på grund av detta? Att sitta i soffan och se på medan de andra tävlar? Det kändes verkligen som om jag inte fått något alls till stånd på två och ett halvt år och jag funderade allvarligt på om jag ville fortsätta min satsning eller inte.

Jag bestämde mig ändå för att fortsätta och här är jag nu. I inledningen av ännu en träningsvinter, denna gång med huvudmål att hålla mig skadefri. Men det betyder inte att jag slutat ha drömmar. Det jag i mina grubblerier kom fram till var att livet som topporienterare ändå är alldeles för viktigt mig för att jag ska kunna sluta. Det är inte bara målet, utan också vägen dit som lockar. Dessutom känner jag att jag fortsättningsvis har mycket att ge.

Så jag bestämde mig för att satsa ännu hårdare på orienteringen. Trots att jag inte ännu är klar med mina studier i Åbo, bestämde jag och min fru Laura oss för att efter nyår flytta till Halden, orienteringens Mecka i Norge. För att fortsätta utvecklas tror jag att jag kommer att må bra av nya influenser, tankesätt och träningsmiljöer. Det viktigaste är att inte sluta tro på sitt mål, det är bara planen på hur man ska ta sig dit som kan behöva revideras ibland. Ibland kan det krävas radikala lösningar för att lyckas och då gäller det att inte vara rädd för förändringar. Mina närmaste nya mål är VM 2015 och 2016 i Skottland och Sverige, där jag fortsättningsvis vill uppnå min dröm som jag haft ända sedan barnsben; att bli världsmästare i orientering.

Så vad är det som definierar dig? Vad är viktigt för dig och vad är det som du verkligen vill med ditt liv? Tro på svaret på dessa frågor och jag är säker på att du kommer att göra smarta val i framtiden. Jag hoppas och tror att du kommer att lyckas och önskar dig lycka till på färden!

Fredric Portin

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *