Mellannamn: Jetlagged

Jag vaknar upp av någon underlig anledning och tar en titt på den digitala klockan som står på bordet intill sängen. Hon visar fem, men jag är inte säker på om det är morgon eller kväll. Kvällsskenet, eller kan det vara morgonsolen som skiner in genom springan i gardinerna? Vilket hotell var dethär nu igen? Paniken sprider sig i kroppen och tröttheten försvinner på en gång. Man söker mig om mindre än en timme och jag har inte ens börjat göra mig klar inför mitt flyg. Inser att jag har sovit 20 timmar i streck, rusar till telefonen och ringer min kollega som svarar med en hes och förvånad röst. Uppenbart är det tidig morgon och jag har mer än gott om tid på mig. Flyget lyfter inte förrän på kvällen. ”Krisen” är över men min kollega är inte så glad.

Jag heter Eleonor och jag är flygvärdinna. Jag levde mina första 19 år i Hangö, där jag växte upp i en familj där mamma pratade svenska och pappa en blandning av förfinskad svenska och finska. Engelskan, såsom alla andra nordbor, lärde jag mig bl.a. från diverse TV-program. När mina dansintressen i Hangö förflyttades till dansstudier i London, blev jag tillfrågad minst en gång om dagen, om jag var amerikan. Detta innan min dialekt tog sig en brittisk klang.

Dilemmat att växa upp i en småstad är att en person med ens en minsta gnista ambition kan känna sig instängd. När studentexamen var avklarad våren 2005 hade jag planer på att söka mig till universitet i antingen Helsingfors eller Åbo. Av en slump fick jag dock reda på, efter lite nätsurfande, att en dansskola i London skulle hålla intagningsprov i Helsingfors. 6 månader senare var jag redan i full fart med att ifrågasätta (blåögt) all form av rörelse. Fast jag inte kommer ihåg så mycket av den teori jag studerade i fyra år, ångrar jag ändå inte de val jag gjorde. Jag har träffat otroligt intressanta personer, både intellektuella och rent ut sagt galna människoexemplar. Det enda som jag ångrar, är att jag bara gav mig själv ett år, att försöka livnära mig som dansare. Det tar tid att bygga upp ett namn om sig själv och lära känna de rätta personerna. Jag var kanske alltför ivrig och kastade mig på följande äventyr i livet.

Hösten 2010 fick jag välja att fortsätta med det jag höll på med, men jag hade också blivit erbjuden jobb som flygvärdinna med bas i Abu Dhabi. Som känt kunde jag inte hållas på ett och samma ställe i längre tidsperioder, så jag valde såklart att packa ihop mitt liv igen och flytta till ett mycket, mycket varmare land.

Arabemiraten, eller ‘Landet Ingenstans’ där befolkningen till 80% består av emigranter, som blivit lockade av skattefri lön och hoppet av att förverkliga sina drömmar. Jag önskade alltid pröva på jobbet som flygvärdinna, yrket jag hade idealiserat sedan alla barndomens södernresor.

De goda sidorna som tillhör jobbet är givetvis de saker som även en utomstående kan räkna upp: se världen, bra lön, femstjärniga hotell och glamourösa fester minst en gång i veckan. Men, man kanske inte alltid tänker på vilken inverkan sömndeprivation och långa perioder i 4km höjd påverkar kroppen och sinnet. Vi västerlänningar glömmer alltför ofta hur bra vi har det med tanke på allmänbildning vi får av våra föräldrar, skolan och median.

Vi tar för givet kunskapen att skriva och läsa, t.o.m. sättet hur man använder en toalett. Trodde inte att jag en dag skulle hamna demonstrera flygplanstoaletten och dess funktioner åt en ålderstigen pakistanier, för att sedan 5 minuter senare ändå vara tvungen att göra rent sitsen från skoavtryck. Men å andra sidan har jag ridit upp till en vulkan i Manila, suttit och beundrat Notre Dame med en färsk baguette som sällskap, hamnat på diverse efterfester i bl.a. Bangkok, Sydney och Dubai, shoppat vackra smycken för småslantar i Katmandu och ätit riktig ‘kinamat’ i Chengdu.

Kommer jag då att fortsätta med detta jobb i flera år? Verkligen inte, jag känner redan att min 28-åriga kropp håller på att gå sönder. Vet jag vad jag vill bli när jag blir stor? Kan vi hoppa över den frågan och komma tillbaka till den om säg fem år? Har jag någonsin känt att jag inte kan göra vad som helst med mitt liv? Om du är finlandsvensk har du större chans än mången annan att gå så långt som du bara vill i livet. Vi kan automatiskt 3 språk flytande och har tillgång till den bästa skolutbildningen i världen. Du kan även lyfta studiestöd/studielån utomlands om du så vill. Resten är upp till dig käre medborgare.

Eleonor Saarinen
Flygvärdinna

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *