Forskning är flummigt?

Jag har alltid tyckt om att läsa och skriva och modersmål har alltid hört till mina favoritämnen i skolan.
I något skede drömde jag om att bli författare, men det var nog mer en dröm än en verklig plan. Efter gymnasiet sökte jag i alla fall in till Åbo Akademi för att börja studera svenska. De flesta som studerar svenska blir modersmålslärare, men det finns också en massa andra möjligheter: man kan t.ex. jobba som språkvårdare, informatör, journalist, översättare, bibliotekarie eller forskare.

Själv var jag redan från början fast besluten om att jag inte skulle bli lärare, men jag hade egentligen ingen klar uppfattning om vad jag faktiskt skulle vilja jobba med efter examen. Men jag tog det med ro – något som jag nu efteråt kan tycka att var lite konstigt. Vanligtvis är jag nämligen en person som funderar ganska mycket, på allt möjligt.
Jag kan t.ex. oroa mig för småsaker och stressa upp mig helt i onödan. Förklaringen till att jag inte oroade mig kanske har att göra med att jag trivdes otroligt bra med mina studier och mitt ämnesval. Det var helt enkelt jätteintressant!
Inte alltid förstås, men ganska ofta.

I och med att studierna framskred fick jag också bättre insyn i vilka arbetsmöjligheter som fanns och så småningom bestämde jag mig för att fortsätta studera med sikte på doktorsexamen. I dag arbetar jag alltså som språkforskare.
Det är nog ett ganska flummigt yrke, tror jag. Många har kanske en uppfattning om att det är lite nördigt. Och ganska ensamt. Och det är det visserligen ibland, men långt ifrån alltid. Till ganska stor del handlar forskning faktiskt om att diskutera sina resultat med andra. I dag görs många undersökningar dessutom inom ramen för olika projekt, vilket betyder att många forskare arbetar tillsammans med liknande forskningsproblem.

Hur en forskares arbetsdag ser ut beror förstås mycket på vad man forskar i. Det kan dessutom variera en del beroende på i vilket skede av forskningen man är; om man håller på och samlar in material, analyserar det, skriver rent sina resultat, läser om tidigare undersökningar eller förbereder en konferenspresentation. Fördelen med mitt jobb är att jag ganska långt själv kan bestämma hur mina arbetsdagar ser ut. Mina arbetstider är också flexibla, och det passar mig. När man forskar hör det till att man kör fast ibland. Hjärnan behöver helt enkelt tid för att processa allting. Då är det helt okej att ta ledigt en eftermiddag och tänka på något helt annat. I gengäld kanske man sitter framför datorn någon helg istället, då när hjärnan fungerar igen. Nackdelen med att jobba som forskare är å andra sidan att det kan vara svårt att lämna ”jobbet på jobbet”. Ibland kan jag t.ex. komma på något viktigt precis innan jag ska somna. Då är det bara att stiga upp ur sängen och ta fram papper och penna.

Jag vet inte om jag kommer att hålla på med forskning hela mitt liv. Kanske inte. Men just nu känns det rätt.
Jag uppmanar dig som läser det här att göra detsamma. Välj det som känns rätt – just nu.

Sarah Kvarnström
Doktorand vid Åbo Akademi och forskare vid Svenska litteratursällskapet