Blåa elefanter, sagoskogen och att bygga ett eget liv

Jag har haft två visioner sen jag var aderton år gammal. Den ena var att känna mig levande och den andra, att vara en multidimensionell konstnär, ett yrke som kändes tillräckligt stort och rymligt för att allting som var viktigt för mig skulle rymmas med.

Som liten flicka hade jag ett levande fantasiliv. Under nätterna dansade jag med älvor, dagarna var fyllda av lekar.
I skolåldern började jag känna av pressen att lämna fantasin bakom mig för att passa in. Undan för undan packade jag in fantasivärlden med leoparderna, enhörningarna, tigrarna, elefanterna och älvorna i en kokong och gömde den någonstans djupt inom mig. Samtidigt blev jag alltmer mobbad i skolan, sjönk ner i en djup depression och började fundera på vad det egentligen betyder att vara lycklig. Jag började läsa allting som jag kunde få tag på, om lycka, livet, andlighet, filosofi, religion. Det fanns en känsla av brådska inom mig, en ovillighet att göra kompromisser, en längtan som drev mig djupare och djupare in i sökandet efter egna svar och känslan av att verkligen leva. Det kändes som ett slöseri med tid att fokusera på sådant som kändes trivialt.

Efter gymnasiet insåg jag fort att det inte fanns en utbildning för ”Lycklig multidimensionell konstnär”.
Så jag började pussla ihop en passande utbildning av olika bitar, ett steg i taget. Ångesten var min vän i sökandet, ser jag nu i efterhand. Alltid när jag försökte passa in, anpassa mig till någon vag uppfattning av ”normalitet”, eller helt enkelt bara var för feg för att våga gå min egen väg, blev ångesten så stark att jag inte kom någon vart mera.
Vägen som ledde framåt krävde kanske en massa mod, men den bar också ett löfte av något som var värt att kämpa för. Så jag utbildade mig till socionom (YH), bildkonstnär, livscoach och studerade metoder i NLP (Neurolinguistic Programming), uttryckande konstterapi och jobbade vid sidan om, så att jag kunde testa det nya som jag studerade. Förändringsbehovet överrumplade mig gång efter gång, så att jag alltid hittade följande steg, som nu i retrospekt ser väldigt logiskt ut. I verkligheten valde jag varje enskild studiebit i fullständig ovisshet, med hjälp av intuition.

Det var svårt att följa en inre kompass utan några garantier, speciellt när mina föräldrar så gärna hade sett att jag skulle ha valt trygga, testade och nyttiga alternativ. Steg för steg har min tillit till intuitionen och den egna vägen vuxit. Belöningen av att våga har varit att livet är meningsfullt, intressant, givande och hela tiden mera fylld av kärlek.
Under en stor del av mitt liv hörde jag konstant: ”Du tänker för mycket. Du är alltför djupsinnig. Försök härda dig.”
Men när jag ser tillbaka, är det just känsligheten, kompromisslösheten, ifrågasättandet och en djup envishet som har fört mig framåt mot de lösningar som fungerar för just mig.

Idag jobbar jag som multidimensionell konstnär, bloggare, illustratör, coach för unga och vuxna, utbildare i kreativa workshops, poet, kreativitetsmetodikutvecklare och mycket annat i mitt eget företag Crealife. Den inre sagoskogen lever hela tiden i vardagen. Det är roligt att få hjälpa andra människor få tag i sina drömmar, öppna sin kreativitet,
lita på sina impulser. Ofta upplever jag att mitt jobb mycket handlar om att bygga upp olika utrymmen där det är tryggt att fantisera, skapa, känna och uppleva. Livet idag är något som jag själv har byggt, litet i taget. Avsaknaden av säkerhet eller traditionella strukturer känns som något som naturligt hör till livet, hur utmanande det än är ibland.
Tillit, kreativitet, närvaro i nuet, öppenhet för det nya är något som jag övar mig på varje dag.
Livet är ett äventyr och jag är nyfiken på vad som kommer härnäst.

Marie D. Tiger Mikkonen
Multidimensionell konstnär
Crealife