Målmedvetenhet, självdistans och ett garv

Hej! Jag heter Johanna och är legitimerad sjukgymnast. Så sade jag tidigare till mina patienter här i Stockholm.
Fast inte mer haha, för nu har vi alla ÄNTLIGEN möjlighet att kalla oss fysioterapeuter! Svenska riksdagen bestämde nämligen förra veckan att från och med nu blir det namnbyte.

Jag är 28 år, är bosatt i Stockholm, har levt här i ett år nu. Som liten tjej uppvuxen i de södra stadsdelarna i Helsingfors var min största dröm att bli lärare. Jag minns hur jag radade upp mina vänner vid tillfälligt konstruerade pulpeter i mitt flickrum, hur jag hade dem att skriva diktamen och räkna multiplikationstabeller. Då jag sedan som 19-åring vid sidan om mina studier i pedagogik extraknäckte som lågstadievikarie, och barnen hällde ut morsdagskortslimmet på klassrumsgolvet så att hela golvet fick bytas ut, insåg jag att det här med lärare kanske inte riktigt var för mig.
Min mammas sjungande stämma började mer och mer fylla mitt huvud, ”Jag tycker du ska bli fysioterapeut!”.
När man har en idé om vad som är rätt för en är det svårt att lyssna på andra. Och det är ju bra det. Men att helt utesluta något bara för att det inte var du som kom på det först är också onödigt. Sagt och gjort, jag sökte in till Arcada
i Helsingfors och minns än idag hur tårarna rann under första lektionen i fysioterapi – jag hade äntligen hittat mitt yrke.

Efter mina grundstudier var det master i idrottsmedicin i Lund nästa. Däremellan hann jag jobba ett år på Mejlans sjukhus, driva mitt egna företag en sommar i Ekenäs och vara i Kanada på studentutbyte. Plus en längre resa ensam i Asien och Australien hösten 2012. Och så lite studier för att bli samtalscoach. Här i Stockholm jobbade jag först med gravt feta barn på Karolinska sjukhuset och sedan september förra året jobbar jag med det mesta som kommer in genom dörren på kliniken Aktiv Fysioterapi. Det är nackar, ryggar, tennisarmbågar, ligament- led- och muskelskador, huvudvärk, artros och psykosomatiska problem. Högt tempo och många möten per dag vilket jag trivs väldigt bra med.

Att vara fysioterapeut är roligt! Dessutom har du oändligt många områden du kan snöa in dej på. Dels kan du jobba på olika ställen; på sjukhus, på vårdcentral, på klinik, på statliga folkhälsoinstitutioner, på forskningscentrum eller på åldringshem, i en idrottsklubb eller på ett neurorehab bara för att nämna några platser. Du kan jobba med barn, unga, vuxna, eller gamla, med förebyggande åtgärder eller mer rehabiliterande. Du kan jobba med hälsofrämjande insatser, smärta, idrottsskador, ortopedisk manuell terapi, neurologiska, cirkulatoriska och psykosomatiska sjukdomar, ätstörningar, intensivvård. Den grundläggande tanken är att få människor bli friskare genom fysisk aktivitet och hälsosamt leverne, en livsinställning de flesta kan underskriva. Dessutom får du möta alla möjliga sorters människor hela tiden, varje dag, vilket gör att du lär dig massor om dig själv. Under mina första tre månader som arbetssökande i Stockholm höll jag på att blekna bort av all ensamhet och saknaden av en känsla av sammanhang. Jag insåg först under denna tid hur viktigt det är att ha ett jobb att gå till, inte bara ekonomiskt utan även mentalt.

Du som är ung och just ska eller har börjat arbeta: håll dörrarna öppna, tala med dina kolleger, din familj, de personer som är omkring dig. Gör ditt jobb, gör det bra och med glädje!

Johanna Gustavson
Fysioterapeut
Aktiv Fysioterapi Södra