Idrott och sexualitet än en gång

Detta är inte första gången vi skriver om idrott och sexualitet här på respektbloggen.   Men eftersom ämnet åter blivit aktuellt så passar vi på att skriva ett till inlägg om detta viktiga ämne.

OS-simmaren Ari-Pekka Liukkonen berättade i direktsänd TV om sin homosexualitet i går.  De flesta har väl redan läst om detta i och med att de flesta tidningar har gottat sig med nyheten.  Tyvärr är ju inte detta alldeles alldagligt.  Om du ändå har missat nyheten så finns den till exempel hos YLE.

Åbo Underrättelser hakade direkt på att YLE Urheilu på webben frågade ifall tittarna anser att en idrottare i Finland får vara öppet homosexuell eller ej.  Vi tycker ÅU har rätt, allmänheten har väl absolut inget att göra med saken.  Det är väl upp till var och en om man vill tala om sin sexualitet vare sig man är idrottare eller inte.  Däremot tycker vi det är väldigt positivt med en större mångfald bland de inhemska idrottsförebilderna.  Radioprofilen Ted Urho har också skrivit ett inlägg som finns här.

Ett väldigt intressant sidospår i diskussionen står MTV för här.  Artikeln redovisar för forskaren Marja Kokkonens undersökning om diskriminering på basen av kön eller sexualitet i idrottsorganisationer.  Tydligen hade flera idrottsförbund inte svarat på Kokkonens enkät eftersom det inte finns homosexuella idrottare i deras förbund.

Det är uppenbart att frågan är mycket känslig.  Många kommer ihåg hur Caster Semenya måste bevisa att hon är kvinna.  Heteronormativiteten är stark inom de flesta idrottsorganisationer och om en tjej är skicklig i kampsport eller en kille dansar bra så kan man vara säker på att någon kommer att förklara att framgången beror på personens sexualitet.  Attityder hos de normativa är en sak men de strukturella problem transpersoner och homosexuella måste tampas med är också viktiga att uppmärksamma.  Till exempel duschar och omklädningsrum kan för många bli ett oöverkomligt problem som begränsar möjligheten att delta.

I Sverige säger de att roller derby, kampsportsförbundet, innebandyförbundet och ridsporten kommit längst i sitt arbete att göra idrotten tillgänglig för alla.  Undrar var de finska idrottsförbunden ställer sig i denna fråga?  I debatten verkar de tillsvidare ha hållit en ganska låg profil.