Vikten av att alltid säga ja och tänja på sina gränser

En halvtimme innan tv-sändningen från Tammerfors-huset körde igång intog jag min plats bakom raden av kadetter och speglade mig i en glasdörr, för att kolla att slipsen satt rätt. Plötsligt stod presidenten med sin fru framför mig och dörren öppnades. De hälsade snabbt och slank vidare till sin plats på röda mattan där landets fotografkår stod samlad för att ta årets presidentporträtt. Själv stod jag kvar och funderade hur jag egentligen hamnat i den här situationen.

Orsaken är att jag alltid försöker säga ja.

Då jag 1999 efter studenten blev tillfrågad om jag vill åka på ett år till Västafrika och jobba i en privatskola tackade jag ja. När jag i armén fick frågan om jag vill stanna ett helt år där, tackade jag ja. När jag fick erbjudande om att jobba som lågstadielärare i ett halvt år tackade jag ja. När min pojkvän frågade mig om jag vill flytta ihop, så tackade jag ja.
Och när jag fick erbjudandet att ha ett kvällsprogram på Yle X3M tackade jag ja.
Nu är det ju i och för sig inte så att alla dessa erbjudanden och möjligheter bara har landat i min famn, utan tack vare att jag alltid försöker säga ja. När man är killen som får ett rykte om sig att vara möjlig och tillgänglig, så ringer folk igen.
Och med tiden blir uppdragen större, mer krävande och mer prestigefyllda. Som till exempel att jobba med självständighetsdagens tv-sändning.

Kanske är jag en rastlös själ, kanske har jag en släng av vuxen-ADHD, men jag har hittills ännu inte klarat av att hållas i samma uppgifter i mer än två år. Lyckligtvis är Yle en stor och flexibel arbetsgivare med en uppsjö av olika möjligheter, annars skulle det vara lite si och så med brödfödan. Men jag bara älskar utmaningar och chansen att prova på något nytt. Den kanske största utmaningen jag haft var när jag slutade som programledare och blev producent.
Plötsligt var jag chef för tio personer, och det var skitskrämmande. Det första halvåret var jag vräkt ur min bekvämlighetszon, och ofta när jag skulle fatta ett beslut var jag rädd för hur det skulle gå och vad mina medarbetare skulle tycka om mig. Till slut kom jag till insikt att mitt jobb var att se till att mina medarbetare kunde göra sina jobb. Och till det hörde beslutsfattande och att ta min beskärda del av skit.

Efter nästan två år som producent insåg jag att det igen var dags att börja tänja på gränserna och söka mig utanför bekvämlighetszonen. Och vad är nu mer obekvämt och skrämmande för en livslång extremare än att flytta till farmorskanalen Radio Vega? Men när erbjudandet kom, så svarade jag likväl: ja. Och så väldigt pensionerat är här
nog inte.

Ted Urho
Ted jobbar på Morgonöppet, Yle Huvudstadsregionens morgonprogram som hörs varje vardag
klockan 6.30 – 09.00.