Ibland behöver man pröva sig fram

Jag jobbar som krisarbetare vid Krisjouren för unga, en enhet inom HelsingforsMission rf.
HelsingforsMission är en socialvårdsorganisation inom tredje sektorn, som erbjuder olika slags serviceformer för barnfamiljer, unga, seniorer och specialgrupper, genom professionella tjänster och volontärverksamhet.
Hur det kommer sig att jag jobbar vid Krisjouren för unga är en längre historia…

Efter studenten visste jag inte exakt vad jag ville studera och bestämde mig för att ta ett mellanår för att se mig för vad arbetslivet hade att erbjuda. Jag prövade på olika slags snuttjobb en tid, förrän jag fick ett jobb som barnskötare på ett dagis. Detta ledde till ett till vikariat på ett annat dagis och slutligen hade jag jobbat inom dagvården i ca ett år, och mitt mellanår blivit förlängt till två år. Under den tiden bestämde jag mig för att söka in till socionom (YH) utbildningen vid Arcada, för jag kände att arbetet inom det sociala området började intressera mig mer och mer. Under mina praktik-perioder inom studierna prövade jag på olika slags arbetsplatser inom det sociala fältet och mitt intresse för att i framtiden jobba med barn och ungdomar ökade. Inom min utbildning på Arcada specialiserade jag mig på psykosocialt och socialpedagogiskt arbete bland barn och unga.

Efter avklarade studier började jag leta efter jobb som färdig socionom (YH). Jag jobbade först en kortare tid vid ett språkbadsdagis. Några månader senare fick jag ett jobb inom ett projekt där jag jobbade först som projektarbetare
i ett par år, och sedan blev fast anställd. På den arbetsplatsen fick jag mycket erfarenhet av att både jobba med barn, föräldrar och grupper av olika slag. Efter ca tre och ett halvt år letade jag mig vidare mot nya utmaningar.
Jag jobbade ett halvt år som barnträdgårdslärare på ett dagis men sen öppnade sig en ny möjlighet för mig.
Jag blev uppmanad att söka ett jobb som krisarbetare vid Krisjouren för unga. Samtidigt hade jag blivit erbjuden
ett annat jobb, och slutligen var jag i den situationen att jag var tvungen att överväga vilket jobb jag skulle tacka ja till.

Jag valde sedan Krisjouren för unga. Det kändes som en risktagning på sätt och vis, som ett steg ut i det okända.
En helt ny värld öppnade sig för mig. Jag hade inte så mycket erfarenhet av att jobba med ungdomar och unga vuxna från tidigare, vilket kändes utmanande i början. Men det visade sig att jobbet lärde mig mycket och varje ung person jag träffat har lärt mig något nytt och gjort mig till den arbetstagare jag är idag. I mitt arbete som krisarbetare träffar jag ungdomar och unga vuxna i åldern 12–29 och erbjuder dem stödsamtal. Dessa samtal är ett samarbete där vi tillsammans funderar på den ungas aktuella livssituation och strävar efter att hitta nya möjligheter, synvinklar och lösningar. Det handlar mycket om dialog och reflektion för att få fram de inneboende resurser som finns hos den unga. Ofta gäller det också för den unga att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till sig själv eller omständigheter runt omkring. Det lönar sig att dela med sig av sin inre värld till någon annan, och detta har jag fått bekräftelse på flera gånger i mitt arbete. Dela din värld, du blir inte ensam.

Jag ångrar inte att jag tog emot detta jobb för sex år sedan, för det har gett mig väldigt mycket. Det finaste i mitt jobb är att jag fått ta del av så många, fina och betydelsefulla historier, följa med utvecklings- och förändringsprocesser och se den otroliga inneboende kraft som finns inom de ungdomar och unga vuxna jag mött under årens lopp.

Carmela Lindroos, krisarbetare
Krisjouren för unga, HelsingforsMission rf
www.krisjourenforunga.fi